Morötter, maskskit och milslånga vägar – kampen för lokal mat i Norrlands inland

May 31, 2025

Det snöar lite när jag träffar Olof Berglund på hans gård i slutet av maj.
– Odlingssäsongen är kort här uppe, säger Olof.
Hans gård, Svansele Grönt, ligger i det västerbottniska inlandet, ungefär 6 mil från havet, mitt inne i skogen. Här odlar han mestadels potatis, morötter och kål, men också mindre mängder av jordgubbar och gurkor. Han bedriver ett morotsmejeri där han producerar surkål och mjölksyrade morötter, morotsgodis, morotsjuice och morotsvin.
– Morotsjuicen vi har här uppe i Norrland är världsunik, den är så god, ingen kan gå förbi en liten flaska. De säger "så gott går inte att dricka i hela världen", berättar Olof.

Trots att säsongen är så kort påverkar det inte mängden han producerar på sina fält.
– Våra landskap har samma värde som Linköping, Motala, Småland och Skåne. Man värderar det lika mycket i ord. När jag sår morötter, då har skåningar sått dem 2 månader tidigare, men jag skördar samtidigt på grund av ljusa nätter, berättar Olof.
Enligt Jordbruksverket skiljer sig hektarskörden (hur mycket man kan odla per hektar) väldigt lite mellan de olika regionerna i Sverige.

Olof Berglungs gård "Svansele grönt" ligger 6 mil från kusten. Han har lånat en tankbil för att hämta vatten från älven och vattnar sina fält. Foto: Anton Brall

Svansele Gårdens läge i Västerbotten medför dock också utmaningar. Befolkningstätheten är låg, städer och tätorter ligger långt ifrån varandra.
– För att sälja på marknader måste man åka 10 till 20 mil bort, då är det alltid mer eller mindre förlust för mig, säger Olof.

Just nu växer nästan alla av Olof Berglunds växter fortfarande inomhus. – Jag sätter potatis den 8:e–15:e juni, det är för kallt just nu, berättar han. – Allt måste hända på 52 dagar, det slutar växa den 15:e augusti, fortsätter Olof. Foto: Anton Brall

Liknande problem finns överallt i övre Norrland. Utanför Arvidsjaur finns Glommersbär, ett litet företag som säljer ekologiska bär och förädlade bärprodukter, bland annat juice, torkade bär och bärgodis. Juicen har fått status som lokal specialitet, hotell Laponia och flera andra norrländska hotell har ersatt apelsinjuice till frukosten med blåbärsjuice och Glommersbärs produkter säljs över hela Sverige. Här träffar jag Bo Lundmark, som visar mig runt deras produktionsanläggningar. Det finns en juicepress, bärkvarnar, en bärrensningsmaskin och ett lager fyllt med olika bärprodukter.
– Vi fryser bären direkt när de kommer in och vi förädlar dem året runt, berättar Bo.

– Den här maskinen kommer från Kanada, det finns inga såna maskiner i Europa, berättar Bo Lundmark om bärsorteringsmaskinen. Foto: Anton Brall

En stor utmaning uppstår dock när de färdiga produkterna ska transporteras till Glommersbärs kunder.
– Frakten är för komplicerad och för dyr, säger Bo.
Glommersbär skickar paket till kunder med bussgods, som är det enda sättet att skicka paket från Glommersträsk.
– Vi har fasta kunder i Skåne som vill köpa mer av våra produkter men de kan inte betala frakten, säger Bo.

Hjortrongodis produceras av Marica Wigenstam, produktionschef i Glommersbärs produktionsanläggning. – Det är bara hjortronpurée och lite ekologiskt socker, berättar hon. Foto: Anton Brall

Frakten är inte bara för dyr, den är också dålig för klimatet. 20% av allt utsläpp inom livsmedelssektorn kommer från transporten visar en studie som släpptes i magasinet Nature Food 2022 av bland annat Mengyu Li. Om man räknar bort utsläpp från förändringar i markanvändningen är det över 30%.
– Regeringar borde tänka kring deras lagar angående global livsmedelshandel med hänsyn till utsläpp och livsmedelssäkerhet, skriver forskarna i deras rapport.
46% av utsläppet kommer från de rika länder, men det bor bara 12,5% av alla människor där.
– Länder med höga inkomster måste inte bara reducera konsumtion av djurprodukter och öka växtbaserat matintag, men också producera mer lokalt mat, skriver forskarna.

De långa vägarna genom det västerbottniska inlandet. Foto: Anton Brall

Hjälp ska nu komma från flera håll. I Regeringens Livsmedelsstrategi 2.0 lanserades flera mål, att öka konkurrenskraft inom livsmedelskedjan och stärka den svenska livsmedelsproduktionen är bland dessa. Småskalig livsmedelsproduktion ska öka och det ska bli lättare att sälja sina produkter lokalt. För att nå dessa mål har regeringen beslutat en satsning på sammanlagt 4,826 miljarder kronor fram till 2028 då ett nytt jordbrukspolitiskt program inleds. Stora delar går direkt till producenter genom bland annat skattesänkningar och investeringsstöd, men också till kommuner och regioner, jordbruksverket, forskning och till investeringar i det civila försvaret.
– För första gången har vi på landsbygden samma värde i jordbrukspolitiken, säger Olof Berglund om den nya livsmedelsstrategin.

– I den finns ungefär 500 kilo maskskit, berättar Olof Berglund när han visar sina reptilmaskar. – Jag behöver inte köpa konstgödsel när jag gör så här, förklarar han. Foto: Anton Brall

Ett projekt som jobbar med att förbättra matproduktionen och förenkla transporter i Västerbotten och Norrbotten är FarmUP, en digital plattform som ska förenkla samarbete mellan livsmedelsproducenter och köpare, som kommuner, storkök och även privatpersoner.
– Om man är till exempel en småskalig producent som säljer mikrogrönt, som inte väger någonting, då kan det ofta blir en olönsam affär. Logistiken är bara för dyrt, berättar Michael Degirmen, VD för företaget Rosenkvarn som bedriver plattformen.
– Målet med plattformen är att fylla bilarna med så mycket varor som möjligt för att få ner kostnaden, fortsätter Michael.
Plattformen används i andra regioner redan idag, och nu ska den också testas i norra Sverige. Testet ingår i ett projekt som heter "Smarta Livskraftiga Landsbygder" som försöker att främja samverkan genom digitala lösningar.

Att FarmUP kan främja kommunikationen mellan lokala livsmedelsproducenter och kommuner och affärer kan man se i Gävleborg och Sörmland. Förra året såldes över 100 ton lokalproducerade produkter bland annat till ICA affärer i Gävleborg via plattformen, i Sörmland levererar fler än 20 producenter direkt till kommuner.

Jordbruk i Sörmland, arkivbild. Foto: Anton Brall

En som ser fram emot att kunna köpa mer lokal mat är Linus Lundquist, matchef i Sorsele. Kommunen är stor, skolan i Ammarnäs ligger 10 mil bort från tätorten. I hela kommunen tillverkas 450 måltider dagligen, men för att undvika långa transporter produceras måltiderna i byarna lokalt av lokala entreprenörer, och dessa med en stor andel lokala livsmedel jämfört med andra kommuner i Sverige.
– Vi har ett mål med att 30% av vår mat ska vara lokalproducerad, säger Linus.
Att det är en stor utmaning visar en blick i Jordbruksverkets statistikdatabas. I Sorsele kommun produceras bara djurprodukter och foder, och det ser inte mycket bättre ut i de omkringliggande inlandskommunerna. Bara lite spannmål och potatis och nästan inga grönsaker bidrar till en unik ställning av Västerbotten i Sverige där nästan alla grönsaker som förbrukas importeras från andra delar av landet och utomlands.

– När vi skriver på matsedeln att köttet kommer från lokala rennäringen minskar vårt matsvinn drastiskt, berättar Linus Lundquist, matchef för Sorsele kommun. Foto: Anton Brall

Det behöver inte vara så. Alla producenter jag pratade med sa att de kunde producerar mer mat, men att de behöver inköpsgarantier av kommunerna.
– Om kommuner inte kan köpa mer lokalt mat kan producenter inte ta risken att utöka deras verksamhet, säger Michael Degirnen.
– Plattformen FarmUP är en investering för kommuner eller regioner så att lokala producenter får kunna växla upp och producera mer, fortsätter han.

Olof Berglund kunde producera mer, men han behöver inköpsgarantier innan han kan göra stora investeringar. Här visar han jordgubbar i sitt självbyggda växthus. – Taket tar 50 ton snö, berättar han stolt. Foto: Anton Brall

Linus Lundquist i Sorsele ser fram emot att använda FarmUp. Han hoppas att den kan förbättra kommunikationen mellan producenterna och kommunen.
– Om lokala producenter börjar lägga in deras produkter tror jag att FarmUp kommer bli väldigt lyckat, för den är en väldigt bra idé, säger Linus.
Olof Berglund ser trots alla utmaningar positivt på sitt jobb.
– Du ska ju veta att jag har världens roligaste jobb. Jag vaknar 6 på morgonen, tittar ut genom fönstren, och då tänker jag vad vill mamma natur idag? Det är bara titta vad det blir för väder. Då vet jag vad jag ska göra. Jag behöver inte fråga nån. Är det regn, då är jag kanske ute i skogen, är det sol, då vattnar eller planterar jag. Det är väldigt lätt att bli jordbrukare.